Bollviks blogg om allt och inget

Har gjort en jobbig upptäckt. Min blogg har förvandlats till en puttinuttig tråkbebisblogg. Hur kul är det att läsa på en skala... Det var roligare förr när man var fet och bitter :/

Vi var på första föräldrarträffen idag. Valle gjorde sig hörd, gallskrek och tyckte att det var skittråkigt. Jag fick lägga ner honom på soffan medans jag kopplade på mig BabyBjörnen. Inte så lätt med 40 ögon exklusivt alla bebisögon stirrandes på mig och gaphalsen. Sen slocknade han och då kom nästa förnedrig. BVCtanterna frågade fint om nån ville berätta om sin förlossning. Alla var tysta. BVCtanterna undrade om någon tyckte att förlossningen tog lång tid. Alla var tysta. Då pekar Marie på MIG! Alla strirrar än en gång på mig. Valle kräks, jag försöker diskret torka bort kladdet som rinner ner i min urringning medans jag försöker komma på vad jag ska säga om min uttragna förlossning. Jag hostar fram att jag hade värkar i 60 timmar. Alla stirrar nu mer intensivt och tänker (så jag nästan hör det) att tjejen (dvs jag) måste vara den mest puckade av alla. Jag säger då lite käckt att jag inte fattade att jag skulle åka in  för man skulle ju ha 3-4 värkar på 10 min. Sen för att släta över säger jag att det inte var så farligt. (jag ville ju bara dö några ggr) De första 30 timmarna fick jag ju sova i några timmar. Snark.

Babbel babbel. Ska se om jag har någon rolig bild i alla fall...
Inte så roligt kanske men Valle diggar sitt babygym starkt. Han är en hejjare på att boxas. Här i kläder från Anki och Kalle. Tack så mycket! :)