Konsten att ta kort
När syrran var här och hälsade på tog hon 60 bilder på oss, alla totalt tragiska. Kan erkänna att jag var ful på alla bilder. Med fejkat leende och halvt hysterisk blick såg jag ut som en psykopat och inte nybliven lycklig småbarnsmamma.
Därför begav vi oss ut i solen för att ta nya bilder på egen hand. Dvs en av oss skulle både ta kortet och vara med på bilden. Detta visade sig snabbt vara ganska svårt... 172 tagna bilder... Trots detta blev det knappt 3 som skulle gå att använda. Nedan kommer ni förstå varför *host*
Stolta föräldrar till... vart är bebis?
Vart är pappa?
Det där med skärpan...
Vem tog vårt barn och gav oss en trollunge? :)
Vart är mamma?
Trumvirvel! (sista bilden)
Bebis ger upp och allting börjar kännas som ett övergrepp! Ser ni vad vi låssas
som ingenting fast vårt barn skriker för full hals...
Vinnande bilden visas på tisdag i SN respektive söndag i GD...
Jag skrattar så jag dör. Ni är så tappra! Och resultatet blev ju bra. Hade ju varit ganska roligt om ni hade skickat in en bild på bara er utan valle...
hehehe ja det är ju lixom inte ungen som är viktigast, eller nått ;)
Det är också bra att ni lär er av andras misstag och inte går till fotografen på sjukhuset, fast det kanske är ok att det ser ut som att pappan håller upp bebis i luften genom ett halsgrepp :)
Försökte med det där några gånger till Niklas disputation. Slutade med att jag fick be Nisse ta kort när han var på besök.
Kul att se hur det går för er där nere!
kram Matilda, Morgan, Bertil och Niklas
Haha, skrattar så tårarna rinner...vilka bestyr att bli föräldrar! Och jag håller med Malin, en del av de där bilderna i SN ser ju verkligen skitmärkliga ut...och inte sällan har pappan en lagom skrämd blick...Ser fram emot slutresultatet i SN! kram Josephine
